Tänk om

Tänk om inget hade gått åt helvete. Tänk om jag hade varit starkare i psyket. Kunnat leva som jag gjorde. Tänk om allt hade fortsatt, i en bra takt. Känns som att jag har sumpat allt som har med min kropp att göra. Går inte att förklara känslan. Mådde jag bra då? Bättre än nu? Bättre än innan? Eller har det alltid varit såhär?
Det var jag som lyckades, men ändå jag som fick allt att rasa samman. Vad fan är jag nu? Och hur kommer jag se ut sen? Kommer jag någonsin bli nöjd?

  

  

Sånna här bilder gör ondast att kolla på. När jag var någonstans mitt emellan. Skulle göra vad som helst för att ha stannat där. Men det var väl det jag trodde att jag gjorde? Äckliga jävla värld. 

 

Det spelar ingen roll hur du ser ut, någonstans imellan inser du vad som egentligen spelar roll. Man måste dö några gånger innan man kan leva, love u <3

<3

<3 <3 <3!!!!

Du är hur fin som helst gumman, jag tror på dig och du kan ta dig igenom allt svårt, låt inte tiden spela någon roll! <3<3

<3<3!!

Du kommer ta dig igenom det här vännen min, även om det tar ett tag så kommer du kriga dig till mål. Hoppas du vet vart du har mig, jag tror på dig!

Det kommer gå bra gumman, du är stark och du har en hel hög med vänner som mer än gärna vill hjälpa till och stötta dig! Du klarar mer än du tror, och när tiden kommer kan du vara stolt och säga att du klarade det! Jag tror på dig vännen, tusen gånger om. Och tänk på att man klarar inte allt på en gång, man får ta en liten bit i taget, men att du själv bad om hjälp och att du har gjort så stora framsteg har tagit dig en bra bit på vägen! Fortsätt kämpa, Kramar till dig!