Dessa kvällar skulle jag helst vilja slippa, men de kommer och det är bara att härda. Du kommer alltid finnas i mig och jag försöker se det som en bra sak. Men ibland känns det bara jobbigt, när man tänker på vad man har förlorat, vad som aldrig mer kommer tillbaka (från just den personen då), men jag är glad över att jag har fått ha dig vid mig, för jag lärde mig mycket. Skit samma, orkar inte babbla om det, vet hur det ligger till osv. Jag har det bra ändå, visst? Ser framåt nu!